Innan jag börjar med dagens strapatser så måste jag fortsätta lite från igår. Jag skulle ju besikta hojen, vilket skulle vara helt problemfritt, gå på förarmöte och krama kudde. I kön till besiktningen strosade en besiktningskille förbi och stannade vid min hoj och påpekade att jag inte hade nån hajfena! Va fan, det hade jag ju väldigt konkreta minnen av att jag har haft en gång i tiden? Kan den ligga i Korkskruven på Sviestad måntro? Jag borde ju ha sett om den var borta när jag böt däck? Jaja, ridån var ett faktum! Tillbaka till tältet, kastade upp hojen på depåstödet och sprintade till Greven, än fanns det ju gott om tid att hinna före förarmötet! Efter lite letande så hittades en kolfiberhajfena, och jag joggade tillbaka till tältet. Men, framme vid hojen insåg jag att den ju inte var förborrad, så jag började försöka karva hål med kniv. Det gick sådär... Mitt i min förtvivlan kom Stefan B förbi och kollade läget. Hmm, Fiver har ju en herrejössestrailer, dom borde ha en borrmaskin! Självklart, så bort till trailern för lite borrning, ja, inte med Stefan då, utan i hajfenan. Några stripes senare så hann jag precis till förarmötet, som var snabbt avklarat så jag hann besikta hojen!

Sen blev det en promenad in till Centrum, det var faktiskt skönt att strosa runt och uppleva motoriserad ungdom i brölande Escorter och E36'or, det saknar jag nästan i Stockholm.

Lördag morgon mumsade jag frukost och försökte komma in i racemode, det enda som gick bra var frukosten. Men å andra sidan tycker jag om att äta frukost också, så jag var ändå ganska nöjd när jag klev ur bussen och mötte världen. Jag hällde i lite soppa, men snålade så att jag skulle ha en lätt hoj och kunna lägga våldsamt snabba kvaltider med mina nya däck. Kvalet gick dock sådär, jag hittade just ingen att ta rygg på, så jag kvalade på 21 plats av 24.

I pausen mellan kval och race knallade jag upp på läktaren för att filosofera lite, och började prata med en kempeglad norrman, som var i Sverige för att hälsa på bekanta och fick veta att det var SM i RR här, 1,5 mil bort, så han släppte allt och åkte till Anderstorp. Sånt gillas!

Tillbaka i tältet började jag tömma tanken för att kunna hälla i precis rätt mängd soppa för racet. Jag gissade att jag bara skulle köra 11 varv, så jag räknade med det. Dock fick jag bara ur en halvliter, så nog var jag snål till kvalet alltid!

För att kunna köra hela passet så stoppade jag i mig några Alvedon 1h före start, men jag var fortfarande orolig för att mina ben skulle göra för ont för att jag skulle klara hela heatet. Det gjorde mig INTE lugnare!

En god stund innan var jag ombytt och klar, och när signalen gick slet jag bort värmarna och drog iväg ut mot start, och där stod redan en hel bunt förare, gott om tid alltså. Trodde jag. Sighting lap och vi ställde upp för, som jag trodde warm up. Konstig start av warm up dock, och jävlar va alla lödde på! In i Karusellen, och då tyckte jag att dom borde börja gulflagga, men inte då. Då fattade tom jag, det var inget warm up, utan race! Tydligen hade dom stängt starten rätt snabbt innan vi 16 sista hann ut på banan! Så det var liksom bara att ge järnet alltså! Jag kom ikapp #34 och var och trängdes med honom några gånger innan jag bromsade om mig på långrakan. Sen såg jag inte en enda hoj innan jag blev varvad sista varvet. Fruktansvärt tråkigt, och samtidigt som man riskerar att hamna i nån slags touringläge så vet man ju inte om man har någon som ligger bakom och försöker ta sig om, men man vill ju inte löda på i onödan heller, så man kraschar med 1km till nästa framför och 1km till nästa bakom. Så det var riktigt skönt att bli varvad, och få se människor igen!

I parc fermé rullade jag hojen i gräset för att kunna ställa den mot staketet, och det avklippta gräset klibbade fast på slicksen. Gising kom fram och sa glatt att jag inte skulla köra offroad, jag förstod inte alls vad han menade? Hade jag genat över curbsen nånstans? Sen såg jag mina däck... Han var dock inte ensam om att tro att jag hade vurpat. Varför tror alla det om just mig för? :-D Hursom, jag var 18'e man i mål, och trots allt ganska nöjd.

Nu är bakdäcket vänt, regnet verkar ha vräkt ner färdigt och jag har ätit middag, så nu ska jag ta en liten promenad, och försöka inbilla mig att jag kan köra fort imorrn. Det går ju så förbannat fort i kurvorna, vilket jag är alldeles för feg för. Man säger ju ”Roadracing, because football, tennis and golf only requires one ball”, jag säger ”Anderstorp, because roadracing only requires two balls”!