Jag har visserligen harvat i bottenskiktet i år också, men det har ändå varit mitt livs säsong!

Jag kastade bara hojen i backen en gång, på Falken, och jag reste mig oskadd och gick därifrån, väldigt skönt. Dessutom upptäckte jag efteråt att min däcktrycksmätare hade tackat för sig och visade en halv bar fel, så felet var inte enbart mitt.

Årets höjdpunkt blev trea på warmup'en, i regn, på Norska Mästerskapen på Gelleråsen. Jag fyllde år den racehelgen, och bättre födelsedagspresent kan man inte få! Visserligen bara warmup, men man ska lyfta fram allt positivt :-)

Hojen och jag har verkligen fungerat klockrent tillsammans, den gör ungefär som jag vill, och det kanske är tur att det bara är ungefär... Min bristande mellangasning gör att jag nästan highsidear varje varv i Torparn, åtminstone sitter jag 1dm ovanför hojen varje gång, men vi (=hojen) reder ut det, det känns skönt.

Vid sidan om hojåkat har jag tränat som aldrig förr, sedan den här tiden förra året har jag förbättrat mitt syreupptag med 33%! Det har märkts på banan, jag orkar med hela vägen och känner mig riktigt fräsch i kroppen när jag kommer in i depå igen, vilket också känns grymt bra! En trött förare är en långsam förare!

Det är alltså varken hojen eller fysiken det beror på, nu ska jag få skallen att hänga med, börja våga och sluta vara rädd i kurvorna helt enkelt, även om jag kanske har kommit över do or die-stadiet. Hade jag haft den här erfarenheten på den tiden jag var ung och odödlig, jävlar, då hade det gått fort!

Just nu sitter jag och drömmer mig bort mot torra kurvor och fantiserar om de perfekta spårvalen, känner hur hojen skjuter på när jag kurvan öppnar ut mot rakan och gasrullen går i botten... Jag ser verkligen fram mot vad 2012 har att erbjuda!

Gott nytt år alla!