Sådär, då va banpremiären avklarad, också, gathoj har jag nött några veckor nu. Men i tisdags blev det premiärtur nere på Sviestad med nya sexan.
Nervositeten satte igång någon dag innan, när jag insåg att jag nog hade sparat lite för mycket med hojen för att det va lååångt fram till premiären lite för länge... Men måndag kväll stod den klar i garaget, med siffror, laptimer och allt. Tom transponderfästet satt på, iaf i garaget... Tisdag morgon blev det snabbfrukost innan jag lastade bussen och åkte till jobbet. Lite för sent iväg på eftermiddagen, åkte i något oekonomisk fart ner till Sviestad, genom några skurar, men i Linköping var det uppehåll, torr mark och riktigt bra förutsättningar. Ur med hoj, på med värmare, satte dit gummipluggar i magkåpan och checkade in. Skitsnabba gruppen började, snart dags för oss i snabba gruppen att rulla ut. Rejält taggad tryckte jag på startknappen på hojen, och den vägrar starta! Nåja, i med trean och springa igång den, så med 245 i puls rullade jag ut på första varvet för året! Bra förutsättningar så att säga :) Men runt kom jag!
Sen startade hojen som den skulle, fram till sista passet, då blåvägrade den, så jag fick hjälp av en kille att knuffa på. Tyvärr kom vi lite i ofas, jag och hojen, så fotpinnen tuggade bort en bit av min vad, men jag är van med värre blessyrer från hojåka... :) Det blir nog ett nytt batteri till nästa tisdag!
Med första träningen avklarad så är jag riktigt nöjd, det kändes otroligt bra, både flytet i körningen och samspelet med hojen, det var ett riktigt bra köp! Jag ser verkligen fram mot den här säsongen! Enda smolken i bägaren är att transponderfästet hoppade av någonstans. Ett varv med bussen runt banan gav inte så mycket, så jag får se det som ett offer till fartguden :)
Visst ser jag otroligt snabb ut?