Efter min vurpa på Gotland var jag lite ur fas ett tag, jag fick inte köra hoj på 12v och det fanns stunder när stödkragen blev som jobbigast när jag funderade på om hojåkning verkligen var något för mig. Inte för att jag tyckte att hojåkandet var farligt, eller obehagligt, utan för att jag aldrig ville ha stödkrage igen. Men 12v och 2h efter vurpan körde jag hoj igen! Lite läskigt, jävligt ont och väldigt skönt!
Min R1'a hade jag tappat sugen för, så istället köpte jag en R6'a av Hampus Delén. Jag visste ju inte hur det skulle kännas att köra på bana igen, så jag ville inte slänga ut för mycket pengar på ny hoj just då.