Efter en hel vinters pillade med hojen och med racebussen var det äntligen dags för premiären nere på Sviestad. På morgonen packades bussen med allt jag trodde mig behöva, och efter en kort, men intensiv dag var det dags. Men först var jag tvungen att åka förbi Mekonomen och köpa nya tändkablar, tändstift och ventilkåpspackning till bussen. På parkeringen böt jag packning och kablar. Jag fick med nya pinnbultar till ventilkåpan, men det verkade dumt att byta dom. När jag var klar och skulle lasta in verktygen i bussen upptäckte jag dagens första fatala misstag, depåstödet stog kvar i garaget! Panik! Att ge upp och åka hem fanns inte på kartan, så jag ringde tjejen som kastade ut en tråd på Sporthoj och bönade och bad att någon kunde ta med sig ett extra. Sen var det bara att åka neråt, och hoppas på det bästa. Men nog drog bussen lite mycket soppa..?
På Sviestad lyckades jag trots allt låna ett stöd, och det började se ljust ut! Körningen gick sisådär första varven, lite ovant kändes det, men allt eftersom började det ta sig! Mellan passen böt jag tändstift och pysslade med bussen...
Sista passet var slut, och 20 min senare var allt lastat, jag ombytt och jag for in mot Linköping för att äta lite, då tänds oljelampan! Jag svalde en hamburgare hel, och tog sen loss ventilkåpspackningen för att kolla så att allt satt som det skulle, och det såg ok ut. 1l olja hade jag med till hojen, den fick bussen, sen var det bara att åka norrut. Totalt fick jag hälla i 5l till, innan jag gav upp vid Nyköpingsbro. Då rann det olja om hela bussen, och tjejen fick hoppa i min bil och komma och möta mig. Kl 03:00 kom vi i säng. Min bil drog mindre när jag bogserade bussen än vad bussen drog när man körde den själv...
Ett dygn senare var pinnbultarna bytta, dom gamla hade en inbyggd bricka som gjorde att det inte blev tätt. Sen drog bussen ingen olja, och under litern milen! Det är på misstagen man lär sig, jag kommer bli en vis man...